Adi Omanovic om Fårö, Bergman och kylan

Veckan efter midsommar, i samband med Bergmanveckan på Fårö, samlades 23 utvalda filmskapare från hela Sverige för att se föreläsningar, möta filmbransch och knyta kontakter på Fårö och Sudersands långa strand. En av de som Filmbasen sände ut till Talangdagarna var Adi Omanovic. Tillsammans med sin bror driver han sedan åtta år tillbaka ett produktionsbolag där de gör filmer till olika företag, samtidigt som de jobbar på att göra egna filmer. Hur kom det sig att du sökte till Talangdagarna här på Fårö?
– Jag hade ingen koll på vad det var för någonting, men blev tipsad av Jonatan Etzler som var här förra året, och han sa att jag måste åka; ”Du kommer att få gå in i Bergmans hus!”. Jag & min bror Mak var här på Fårö och skrev manus i oktober, de som jobbade på campingen där vi bodde tyckte nog att vi var lite konstiga som kom då. Men det var helt perfekt för det vi skulle göra. Så en dag var vi ute med bilen och letade efter Bergmans stuga, vi hade hört av andra att den låg i närheten av Demba, men folk vi frågade på ön var inte så villiga att berätta var. Vi kom till ett hus vi kände igen från dokumentären om Bergman, grindarna var öppna och vi gick in och knackade på, utan resultat. Sen tog vi med en sten från uppfarten. Nu ligger den i en glasburk på kontoret som det står ”Stone from Bergmans house” på, så att alla som jobbar ska få ångest, som prettogrej, haha. Och nu har du fått gå in i huset på riktigt! Hur var det?
– Man vill känna magin. Du kan gå genom alla rum utan arbetsrummet, det märks att trots att han hade nio barn och producerade så många filmer så var han väldigt mån om sitt privatliv och sitt space. I arbetsrummet finns det en fönsterruta, det ser ut lite som en studio, där folk kunde titta in och se vilket humör han var på, innan de gick in. Så vill man ju ha det som filmskapare! Det var också intressant att höra om alla manuskript han hade skrivit ”ingen producent vill ha” på. Jag tror verkligen på hårt arbete och att lägga ner 10.000 timmar för att bli bra på något. Vad har varit roligast?
– Att få träffa de andra deltagarna, bara den här lilla filmövningen om Vargtimmen som vi gjorde, där alla hade samma begränsande regler. Där blir det så tydligt att folk tänker annorlunda. I min grupp var vi snabbt överens om hur filmen skulle se ut och vad vi ville göra. Det är ett drama med dialog och två personer i, då är det på det här sätte det måste göras. Men i andra gruppers filmer sägs inte någonting. Det var en ögonöppnare för mig och jag funderar över; varför tänker aldrig jag på det sättet? Det är mycket möjligt, och helt ok, att jag ändå skulle ha landat där jag landar, men jag undrar varför jag själv inte tänkt på alla olika alternativ tidigare. När man ser någon annans film vet man sällan föutsättningarna, men nu hade vi alla samma förutsättningar och instruktioner, ändå tog de en helt annan väg. Det kändes wow! Vad har varit värst?
– Sitta på vissa filmvisningar när du är trött.. eller nej, vädret har varit värst! (Det var drygt 10 grader och ihållande regn de första dagarna.) Men föreläsarna har varit jättebra! Speciellt Erik Hemmendorf, jag är mycket inspirerad av Ruben Östlund som känns som det bästa av Roy Andersson och Lukas Moodysson. Genombra. Jag älskar att de jobbar på ett sätt som inte är hemligt, utan visar upp sina manus. Det behövs mer öppenhet, först trodde vi till exempel att visste allt, sedan fick vi feeback på vårt manus och kom på att det gör vi ju inte alls. Jag skulle vilja starta ett writers room, där olika manusförfattare kommer in och skriva tillsammans utifrån en grundidé.

Vad kommer du att ta med dig härifrån?
– Massor av nya kontakter och inspiration kring hur olika människor vill göra sina filmer.

Vad har du på gång just nu?
– Vi skriver på en långfilm och letar just nu efter rätt producent som har tid, och vill göra den nu. Vi har inte pluggat film, så Talangdagarna har varit lite av en filmskola för mig. Nu vill vi träffa producenter som är erfarna, vet och kan sådant som inte vi har erfarenhet av.

Om du får drömma så stort som möjligt- hur ser den drömmen ut då?
– Vi har ju så många ideer! Nu gör vi vår första långfilm som är en komedi om en kille som är en lite för gammal musiker. Men jag vill fortsätta att göra filmer och berätta historier. Efter att vi har gjort långfilmen kanske vi inser att det inte är vår grej utan att kortfilmer på youtube är det bästa sättet? Det viktigaste är ändå att få berätta storys från vårt perspektiv.